Har varit hos min mosters mans mamma, fick kanellängd och vatten. Plus en pratstund. Sen gick jag och hunden ner på stranden för att promenera, det är så fint att jag får ont i hjärtat. Hur ska jag kunna lämna allt detta vackra för att åka hem till en kall stad som stockholm? 

 

Stockholm är vackert men iskallt. 

 

Här är det varmt och alla bryr sig. Tar hand om varandra, involverar sig. Här pratar man med sina grannar, håller fast vid traditioner och SER varandra. 

 

Alla här vet redan vem jag är, dom kan mitt namn och delar av min historia trots att vi aldrig mötts. Dom bryr sig redan om mig och jag om dom. Jag hör hit, känner gemenskap.