Jag träffade mitt ex R i förrgår, det har gått ett och ett halvt år sen vi sågs sist och när jag såg honom gick det en rysning genom kroppen. Vi träffades för tio år sen och har varit på och av sen dess. Jag älskar honom, kommer nog alltid göra det. Han har gjort mig mer illa än någon annan, och jag har gjort honom grymt illa tillbaka. Det känns inte som om vi leker lekar, men vi kan aldrig stanna tillsammans. Vi verkar inte kunna hålla oss ifrån varandra heller. Vi pratade lite, kysstes när jag skulle gå. Det borde kanske ha känts konstigt men det kändes helt normalt. Som det alltid gör, tills nån skit händer. Jag förstår inte mig själv när det kommer till honom. Jag är ganska hård och ger sällan någon en andra chans och definitivt inte en tredje eller fjärde, men han har fått hundra. Visserligen har det inte ALLTID varit hans fel, men ändå. Jag vet inte om det är meningen att vi ska vara tillsammans men att det bara är el tid, eller om det är meningen att vi ska vara ifrån varandra och vi bara kämpar emot. Hur vet man?