Kommer du någonsin förstå vad du utsätter mig för?

Igår fick jag ett samtal, ett samtal som förstörde min dag. S vet att jag ska till Amsterdam. Det enda sättet han kan ha fått veta det är genom den här bloggen. Jag har nämligen inte skrivit om det på facebook, bara tre personer vet att jag ska åka och jag har inte nämnt det någon annanstans.

Så fortfarande är det någon som anser sig ha rätten att översätta och visa S vad jag skriver. Jag vet att jag skriver öppet på nätet och jag tänker inte censurera mig. Hade det varit så att S på egen hand hittat och läst min blogg hade jag inte ens brytt mig. Det som stör mig är att någon är så inne i hans lögner att dom hjälper honom.

Det är skillnad på att inte bry sig och att vilja, jag bryr mig inte om vad han vet eller tro sig veta. Men hade jag velat att han skulle läsa hade jag skrivit på engelska eller turkiska.

Att du ens blir ombedd av honom att hjälpa borde sända varningssignaler. Den här killen är inte frisk i huvudet. Han hotar mig ständigt med våld och annat. Han har upprepade gånger kontaktat och hotat min familj. Han har sagt att han ska döda mig och mina vänner. Han slog mig, han försökte döda mig, han tog mina saker och låste in mig i vår lägenhet.

Tro på hans lögner bäst du vill, men testa en gång att säga nej till honom och se vad som händer.

Det enda jag uppskattar med detta är att den som översätter inte har något filter. Vilket innebär att jag kan skriva vad som helst. Inlägget om mitt ex var inte uppskattat, inte heller när jag skrev ut hans hela namn. Jag antar att du är hans vän eller nya flickvän och jag tackar dig för att du hjälper mig göra honom ledsen och osäker.

Men jag är över det här nu! Den här bloggen går i graven för gott. Du kan hälsa S att min viber är raderad och att han är spärrad från allt annat på min telefon. Hälsa honom att han vet vad jag tycker om honom och att jag har tröttnat för gott på den psykiska tortyr han utsatt mig för i över ett år.

Tack....

Du finns i mina tankar, trots att jag för länge sen lämnade dina...

Jag ringde dig för en stund sen, för att jag saknade dig, för att jag behövde dig. För att jag älskar dig. Du hade inte tid och jag förstår, men det gör ont. Jag vill ha all din tid men vet att det inte kommer vara så någonsin igen.

Jag hade allt som var ditt men jag vände det ryggen och gick. Nu har det gått alldeles för lång tid, skadan har blivit permanent. Jag trodde att jag ville ha det så, att jag var färdig med allt som var du.

Nu står jag här, ensam med mina tårar och inser att jag inte alls ville.

Försent...

The winner takes it all....

Jag har jobbat i helgen, som black jack dealer. Det är fyra år sen jag var i närheten av ett blackjack bord och jag var sjukt nervös när jag ställde mig bakom bordet utan några förberedelser. Bra gick det som tur var och jag skojar inte när jag säger att jag hade dom TREVLIGASTE gästerna nånsin i fredags. Till största delen ett och samma kompisgäng med killar som var lugna,glada och roliga. Helgen kunde inte ha börjat bättre. På lördagen var det mer spel och mer blandat med folk men alla var trevliga så jag är helt nöjd med helgen. Hoppas dock att det fortsätter såhär med jobb varje helg så kanske jag kan försörja mig snart, måste dock ha jobb på fler dagar så jag kan lägga undan lite oxå. Är så sugen på att fira nyår i Turkiet. Helst i ankara hos Dilara men om jag inte får in pengar snart är det kört.
Det var en hel del som hade kul åt min tatuering i helgen (har en black jack tatuerad på armen). Jag började ju som dealer för sju år sen och det förändrade mitt liv på många sätt, bland annat fick det mig att inse att mitt förhållande behövde ta slut, jag fick möjlighet att flytta och en hel del annat hände. Jag fick i princip ett helt nytt liv, bytte vänner och tog mig ur en massa gamla tråkiga mönster. Blev mer social och släppte på en hel del hämningar. 
 
Jag har funderat på att tatuera in nåt som markerar denna förändring och i somras bestämde jag mig för just en black jack som består av spader kung och hjärter ess. 

Counting the days....

Jag pluggar till högskoleprovet och det SUGER! Det finns få saker jag avskyr så mycket som matte. Jag har inget intresse, är inte duktig på det och tycker absolut inte att det är kul eller intressant. Det är dock nödvändigt. 
Jag har inte lämnat huset på hela sen i fredags, är trött på dom här väggarna. 
 
Aja nog tjatat, ska börja fokusera på roligare saker snart. Hemsidan ska startas upp och förhoppningsvis börjar jag jobba snart. Sen måste det planeras och göras iordning för turkiet. Jag måste hitta en lägenhet, ordna visum och planera vad jag ska göra där. 
 
Har ju en del grejer jag vill starta upp i turkiet och det kräver planering och annat. 

Everybody is walking away, but I'm left behind...

Jag tänker på dig ofta, kanske mer än jag borde. När jag är på gymmet har jag den där känslan av att du kommer gå in genom dörren när som helst och det gör att jag inte kan slappna av. En blandning av oro och förväntan, kan inte riktigt föreställa mig hur det skulle kännas att se dig igen, men jag skulle gärna vilja uppleva det. 
 
Om jag fick önska mig en sak så skulle det nog vara det, att få krama om dig igen och se ditt underbara leende. Du gav mig så otroligt mycket bara genom att finnas och jag avgudade dig som om du vore min lillebror eller kanske min son. Det var en kärlek som var enkel och ren. 
 
Jag var inne på din sida på facebook, jag ser vad alla skriver och jag inser att jag är långt ifrån ensam om att idolisera dig som jag gör. Du var en hjälte av den bästa sorten. Jag ser hur dom älskade dig, och hur dom saknar dig nu. Jag hoppas att du också ser det. 
 
Det är mer än två år sen du togs ifrån din familj och alla dina vänner, jag har fortfarande inte insett vad som hänt. Det jag vet är att jag saknar dig! 

Du svek mig och nu är det dags för mig att bryta mitt löfte....

Nästan en månad hemma i Sverige nu, det är så otroligt mycket jobbigare än jag trodde. Jag känner i hela kroppen att jag inte vill vara här, längtar bara bort. Har inget intresse av att börja jobba, är nog mest rädsla för att fastna. Jag saknar mina vänner i bodrum. Vill ha dom nära. 
 
Dom har gett mig så mycket energi och glädje, några av mina bästa minnen finns som tur sparat i fotografin. Här kommer en del av dom underbaraste människor jag känner.  
 
 
Min syster, världens underbaraste tjej, älskar henne och hennes familj. Dom har behandlat mig som en del av familjen sen dag 1! 
 
 
Finaste Guzel och baba, G och jag träffades när jag precis hade kommit och han tog verkligen grym hand om mig tills jag stod på egna ben. En underbar vän och människa! 
 
 
Underbaraste T, det här är ren kärlek, från första gången vi sågs! 
 
 
Finaste O, underbar kille! 
 
 
Underbaraste,finaste KANKA! Älskar den här killen av hela mitt hjärta! 
 
 
Jack Sparrow, den här killen är en äkta vän och jag skulle göra vad som helst för honom! 

Hemma bra men borta bäst...

Jag har jättesvårt att anpassa mig till livet här, det känns som semester.  Kanske för att planen är att åka härifrån igen. 
 
Jag har sökt en del jobb och vissa hoppas jag på medans andra känns helt meningslösa. 
 
Idag ska jag till en brukshundsklubb med en gammal chef och vän, ska bli kul! Jag känner mig dock duktig som har gått upp senast sju i två veckor nu. Trots att jag inte alls har behövt. 
 
 

Du är en kämpe, en krigare av den allra bästa sorten...

Snart får jag träffa henne, min kämpe, min idol. Så stark som hon är drömmer jag om att bli. Precis när allt föll visade hon vad hon är gjord av, istället för att ge upp kom hon tillbaka med en styrka som är otrolig. 
 
Min fina kusin fick en stroke, och det var illa. Hon kämpar och mot oddsen är hon på väg tillbaka till ett liv som hon anser är för dyrbart för att ge upp. 
 
Hon är en fantastisk person och hon förtjänar absolut inte vad livet just gett henne, men hon kommer göra det bästa av situationen och hon kommer överleva. Finaste underbara kusin! 

Sakta slocknar glöden för den värld där du är....

Vad händer med sverige? Varenda dag läser jag om djur som blir misshandlade, folk som mördar varandra för skitsaker, skjutningar och en hel del rasism. Gängen blir större och farligare, polisen blir fattigare och farligare, folk har tappat bort vad som är viktigt och är förvirrade. Sverigedemokraterna får fler och fler röster. 
 
Sverige kan inte kalla sig solidariskt när ett parti som SD sitter i regeringen, vi har förlorat den förmånen. 
 
Jag kan dock förstå varför dom gör det, jag kan förstå frustrationen som upstått. Vi har ett invandrarproblem, vi har politiker som är så rädda för att ta tag i saken att dom har låtit det vara och bara hoppats att det ska försvinna. 
 
Det dom flesta missar är dock att det problemet vi har inte är invandrarna själva, det är heller inte deras fel. Vi kan inte lasta dom för ett politiskt problem när dom inte har något politiskt inflytande. 
 
Sveriges regering har i många år varit felprioriterad, det kan inte enskilda individer lastas för. Vi alla har ett ansvar i detta, vi borde ha ställt våra politiska representanter till svars för länge sen. Oavsett vilken partitillhörighet vi har. 
Detta är en allmän politisk fråga men vi är alltför upptagna med att skylla på dom andra att vi missar det och problemet växer sig större. 
 
Jag kan lätt skylla på socialdemokraterna, säga att det är deras fel för att ha börjat med denna politik, att dom byggde miljonprojekten som har skappat en enorm segregering i landet, MEN det är försent för att lägga skuld på någon. Det kommer inte lösa något och är inte ett konstruktivt sätt. 
 
Vi måste ALLA börja ställa frågor till våra politiker, och kräva svar. Inte låta problemet bli ännu större, inte sopa det under mattan, inte skylla på enskilda individer och framförallt sluta lägga skuld på dom olika partierna enskilt. Utan lasta dom allihopa, för oavsett vem som har haft "makten" har dom gemensamt kommit till kompromisser som skapat detta problem. Dom är alla skyldiga. 
 
Ta tag i saken, istället för att ta den enkla utvägen genom att posta rasistiska saker på facebook, dela andras statusar eller rösta på SD. 
 
 

28 år utan resultat att visa upp på min dödsbädd....

Har varit hos min mosters mans mamma, fick kanellängd och vatten. Plus en pratstund. Sen gick jag och hunden ner på stranden för att promenera, det är så fint att jag får ont i hjärtat. Hur ska jag kunna lämna allt detta vackra för att åka hem till en kall stad som stockholm? 
 
Stockholm är vackert men iskallt. 
 
Här är det varmt och alla bryr sig. Tar hand om varandra, involverar sig. Här pratar man med sina grannar, håller fast vid traditioner och SER varandra. 
 
Alla här vet redan vem jag är, dom kan mitt namn och delar av min historia trots att vi aldrig mötts. Dom bryr sig redan om mig och jag om dom. Jag hör hit, känner gemenskap. 
 
 
En annan hund, på en annan plats där jag hör hemma. 
 

I drömmens värld är det vi mot dom, men jag vaknar alltid ensam...

Jag sitter utanför min mosters hus, hör vågorna slå nere vid stranden och njuter. Imorgon eller på måndag ska jag träffa min ena kusin och senare i veckan dom andra två hoppas jag. Förutom det ska jag bara njuta av att vara här, skriva en massa och försöka må bra. 
 
Måste ordna upp ett jobb oxå. Vilken sort eller vad vet jag inte, får nog fundera på om stockholm är platsen för mig. Känner ingen längtan eller vilja att åka dit. 
 
Har inte mycket att skriva så ni får bilder på mina två senaste tatueringar istället. Nu ska jag sova....
 
 

Två veckor kan vara den längsta perioden i ens liv....eller ingen tid alls.

Två veckor hemma nu. Har träffat mina finaste, förutom C. Hälsat på mamma och nu är jag på mina drömmars ö, Gotland. Ska passa min mosters hund när hon och maken är i kroatien. Känns skönt i hjärtat att vara "hemma", jag mår bra här. 
 
Spännande resa hit, åkte tåg och sen buss från mamma till oskarshamn. Sen fick jag skjuts av en präst i svenska kyrkan till båten. Tung väska, tyngre själ. Glad av närheten till andlighet. Tillförsikt. 
 
Det är jobbigt att vara tillbaka i Sverige, jag vet inte om jag kommer orka. Jag vet inte ens om jag vill orka. 
 
 

Jag gav dig allt jag hade men du valde att vända dig om att gå..

Igår träffade jag världens finaste E och myste i hennes soffa. Alltså ni kan inte förstå hur skönt det är att bara få sitta och titta och lyssna på mina vänner igen. Imorse gick vi en promenad innan vi åkte till hennes jobb. Tränade benen idag på gymmet.

Sen mötte jag P inne i stan och det ansiktet har jag saknat! GUD vad underbart det var att få syn på henne och sen ha henne för mig själv i ett par timmar.

Dock märkte jag en äcklig sak som jag hade glömt bort. Folk SPOTTAR på gatan här!!!!! Har alltid tyckt att det är sjukt äckligt men nu när jag inte upplevt det på ett år är det extra vidrigt!!!! Sluta genast!

Kramats med Magic idag oxå efter tre år! Underbar känsla. Finaste M är en av mina absoluta favorit människor! !!

Our love is a love that never dies....

 
Jag var på Kos med en vän och det var fantastiskt. Så himla mysigt. Om ni nån gång åker till Bodrum, unna er en dagstur till denna fina ö.
 

If you ask for it, it shall be yours....

 
I yalikavak utanför "syrrans" hus, är jättetrött men glad.
 

Awesome frukost! Omelett med potatis.
 
 
 
Älskar väderkvarnar, älskade dock inte att jag behövde klättra i berg typ för att ta den här bilden.
 

Fin utsikt. <3
 
 
God mat på Artemis!
 
 

Blev svarthårig igen. Kändes som att bli sig själv igen efter att ha låtsats vara någon annan. :)
 
 

Never believe you....

Börjar med lite bilder från när jag ganska nyss kommit till gumbet. Jag tycker att jag ser så ung och snäll ut med blont hår. Kommer färga det så när jag blir gammal (hmm äldre?) 
 
 
Jag och Yamyam, min fins vän som jag mötte på hotellet. Vi pratar fortfarande trots att hon lämnade Bodrum i början av säsongen. Hoppas på att kunna åka till moskva i vinter för att träffa henne. 
 
 
Jag gjorde en tatuering jag velat göra ett tag. Den blev mindre än jag tänkt mig men jag är nöjd och nu gillar jag att den är liten. 
 
 
Yamyam och jag på gayklubb! Dansade helt grymt mycket och är så svettig och trött, men kul hade vi. 
 
 
 
Jag och världens sötaste pojke. Han är helt fantastiskt gullig och snäll. Kommer sakna honom massor. 
 
 
 
Mitt fina artemis otel! Det här stället gör alla glada. Världens bästa ägare, grym personal. Kocken lagar godast mat i hela stan. 
 
 
Utsikt från artemis strand. Så himla fint, ger en ro i själen på nåt sätt. 
 
 

Men bara om min älskade väntar...

Jag la ner den här bloggen då mitt förflutna förföljde mig här, jag kände att jag var tvungen att cencurera allt jag skrev eftersom jag var tillgänglig för S så länge jag var i turkiet. Nu är jag hemma i sverige och kan känna mig fri. Efter tio månader i turkiet är det en chock att komma hem till superorganiserade svea. Inget kaos, inga människor som tränger sig före i köer, normal trafik och logiska placeringar av varor i butiker. 
 
Jag har druckit kranvatten och det var seriöst en sensation. Helt fantastiskt! Saft drack jag oxå, finns typ bara körsbärssaft i turkiet och det är fett äckligt alltså! 
 
Finns mycket jag kommer sakna från mitt adoptivland men kranvatten och saft ÄGER! 
 
Jag kommer döda den här bloggen med bilder men jag tar det i omgångar och kanske tillsammans med små historier om vad fan ni tittar på, blir nog roligare så. 
 
Har tyvärr extremt mycket att göra dom här närmaste dagarna men ska försöka tidsinställa en massa inlägg så att det händer nåt här. 
 
Jag har lämnat mycket av mitt hjärta i turkiet men det känns skönt att vara i samma land som dom männskor jag älskar mest! 
 
 
Såhär såg jag ut på väg till bodrum den 21:a april. Halvblond, trött och sliten. 
 
 
Såhär såg jag ut sista timmarna i bodrum, svarthårig,glad och pigg. 
 
 

I will always love you, but I will also always hate you...

Jag saknar dig idag, jag saknar dig med hela kroppen. Så att det gör ont. Jag hatar dig för vad du gjorde, men älskar dig för den du är. Du var mitt allt. En del av inte bara mitt liv utan av mig. Jag älskade dig med allt jag hade, öppnade mig totalt och du krossade mig. Jag ångrar att jag inte lät dig se hur ont jag hade, att jag bara på utan skakade av mig vad du gjorde. Lät alla tro att jag inte var sårad eller arg, som om jag inte brydde mig om dig. Det var inte sant, jag ser dig fortfarande på gatan. Inte ens i ett annat land kan jag fly från dig. Alla killar jag ser påminner mig om dig, någon går som du eller har lika vackra ögon. Du var mitt allt, på riktigt. Jag levde för dig och när du inte fanns att leva för slutade jag. Trodde på riktigt att jag hade gråtit min sista tår över dig, men trots alla år som gått är jag precis lika ledsen nu som då. Jag älskar dig exakt lika mycket idag....

Ny pojkvän...

Jag fick en pojkvän igår, en vacker kille med världens finaste ögon och ett leende som smälter hjärtan. Det var kärlek vid första ögonkastet och ömsesidigt. Vi åt en fantastisk middag med vänner på en takbalkong och myste massor. När det var dags att gå hem ville han köra mig i sin nya bil. Han är helt enkelt den perfekta killen.... han är även två och ett halvt år gammal haha.
 
Nej på riktigt så var jag med C och tittade på ett rum i hans väns hotell och bli blev inbjudna att stanna på middag med hans väns familj. Deras son älskar blondiner och han var helt fantastisk. Rolig och mysig. Maten var även den underbar, grillade lammkotletter och köttbullar. Jag var så sjukt mätt när vi gick därifrån. Idag tänkte jag bara ligga vid poolen och mysa med Lena, ska bara ta mig tillbaka till hotellet då jag är i bodrum just nu. Kom hit för att äta frukost med D.

Första inlägget...

Jag befinner mig just nu i Gümbet utanför bodrum, Turkiet. klockan är 9.30 på morgonen och det är redan varmt. I två dagar har jag varit här ensam och det är konstigt nog skönt. Jag har haft två riktigt jobbiga år men just nu känner jag mig lugn, som om allt kommer bli bra. 
 
Just nu vet jag inte hur länge jag kommer stanna, har ingen biljett hem. Det borde kanske kännas lite jobbigt att inte veta men det gör inte det. Jag njuter av att vara fri, att helt kunna koppla bort allt och bara vara jag.